Finas prima liv

Finas prima liv

tisdag 31 maj 2011

Mors dag-uppvaktad till max

På Mors dag i söndags blev jag uppvaktad till max – som vanligt. Dagen började med paket, teckningar och choklad på sängen. Två små studsbollar, som hade väntat i evigheter på att få väcka mig, kom in i ottan.

I köket väntade en superfin frukost med pannkakor, Brämhults juice, rostad bröd, förtjusta barnansikten, alla delar i tidningen... Rubbet.

Hela dagen kände jag mig som en prinsessa. Eller är det drottning nu, som tvåbarnmamma? Hursomhelst: så bortskämd och älskad av alla tre – de underbaraste av de underbara.

I paketet som jag fick låg Garmins GPS- och pulsklocka Forerunner 110 w. Den har jag gått och sneglat på länge, men varit lite för snål för att unna mig. Givetvis var jag tvungen att testa den på en gång, så jag sprang över till lunchen hos svärföräldrarna.

Sen var det bara hem och föra in all data i datorn och nu kommer jag att ha stenkoll på hur mycket – eller lite – jag tränar. För är det inte alltid så att man tror att alla rundor är längre än vad de egentligen är? Nu kan jag inte skarva längre. Attans också!

Däremot är det kul att se att tempot! För det blir inte sämre av att jag påminns om det hela tiden. Jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska för att ha en träningsklocka egentligen. För risken finns att jag kommer springa ihjäl mig nu.

fredag 27 maj 2011

Världens bästa pappa

Hör en motorcykel och snart ringer det på dörren. Där står min far med en flaska vin i handen. Han har inte tid att stanna, utan ville bara komma över med en flaska vin som han tror är bra och vill ha vår åsikt om.

Stänger dörren efter honom två minuter senare, en vinflaska rikare och dessutom med erbjudande om att slippa stressa till hämtningen på dagis. Så omtänksamt. Och vilken lyx!

Så nu när alla jobbmåsten mirakulöst nog är avklarade, så blir det matinköp i lugn och ro. Ikväll blir det chèvre au chaud och sallad med bär och nötter. Igen. Men nu var det längesen sist! Det går nog hem hos mannen som åkte på jobb i Stockholm klockan fyra i natt och kommer hem lagom till middagen.

Sen hinner jag nog med en lång löpartur innan barnvakten tröttnar. Den här helgen börjar bra.

torsdag 26 maj 2011

Fyrklöver

Jag minns jätteväl första gången jag letade efter fyrklöver. Det var mer än 20 år sen. Jag letade i timmar och jag låg med näsan i gräsmattan hela det sommarlovet. Och sen dess har jag letat – utan framgång.

Idag när jag gick ut för att slänga soporna, så såg jag en stor tuss med klöver och fick en sån där känsla att jag bara var tvungen att titta om det fanns fyrklöver. Jag tittade ner i backen och utan att egentligen leta så plockade jag upp en, två, tre...nej, fyra fyrklöver.

Så efter mer än 20 år så lyckades jag. Den som väntar... Så nu undrar jag bara vilken typ av supertur jag kommer att få. Det här blir spännande!

Var är mina formar?

Finare och dyrare formar bytes mot fulare och billigare. Så brukar inte min logik se ut. Men just i det här faller så gör den det.

Crème brûlée är det absolut bästa som finns och jakten på de perfekta formarna har pågått ett bra tag nu. Kan det vara år? Jag hade aldrig trott att det skulle bli så svårt att få tag på dem. Jag har ett antal olika små, vita formar, men det är inte good enough! Crème brûlée ska ätas i låga, stora, runda, jämna formar. Bruna och fula brukar de vara, men oj, vad bra det blir!

I Frankrike fanns de på varenda restaurang. Så varför letade jag inte efter dem där? Jag förstår inte hur jag kunde glömma det... Då kanske jakten äntligen hade varit slut nu. Men fokus låg väl helt enkelt på något annat, som att hitta de perfekta skorna.

Men nu har jag bestämt mig för att jakten måste ta slut. Jag är van att hitta det jag söker och det gör mig oerhört frustrerad att inte göra det. Så var finns de?

Crème brûlée
4 port.

6 äggulor
2 dl vispgrädde
3 dl standardmjölk
drygt 0,5 dl strösocker 
1 vaniljstång
råströsocker
 

Sätt ugnen på 180 grader.
Dela vaniljstången och skrapa ur den med lite av strösockret i en kastrull. Tillsätt grädden och mjölken och värm upp. Blanda äggulorna och resten av sockret i en bunke. Vispa lätt. Häll sen över gräddblandningen och fortsätt att vispa tills allt har blandat sig.
Ta bort vaniljstången och häll upp blandningen i formarna. Ställ dem i en långpanna med hett vatten upp till halva höjden på formarna. 
Grädda i nedre delen av ugnen i cirka 40 minuter eller tills de har stelnat.
Ta ut formarna och låt dem kallna, gärna över natten.

När det är dags att servera strör du råströsocker över formarna och bränner med en brännare tills ytan har fått en fin gyllenbrun färg. Alternativt kan du sätta ugnen på 250 grader grill och gratinera dem längst upp i ugnen med ugnsluckan öppen. Servera!

tisdag 24 maj 2011

Mm, äntligen dags för rabarberkakan

I en vecka har jag suktat efter att få baka min favoritkaka så här års. En jättesaftig kaka med mina fina rabarber.

Det bästa är att den enkelt går att variera eftersom den är lika god med kardemumma som med kanel – och så får du ett bra skäl att baka den två gånger. Minst.

Jag hade tänkt att ta en bild på hela kakan när den var klar, men när jag skulle göra det så var en liten, liten skärva redan skuren ur den. Men mm, jag klandrar ingen, för den är svår att hålla sig borta från...



Rabarberkaka

2-3 stjälkar rabarber, ca 4 dl skurna i bitar 
1 tsk kardemumma eller kanel
2 tsk råströsocker

100 g smör
2 dl råströsocker
1 ägg
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
4 dl vetemjöl
1,5 dl mjölk

Skölj, skala och skär rabarbern i cirka en centimeter långa bitar. Blanda socker och kardemumma eller kanel med rabarberbitarna.

Rör rumsvarmt smör med socker. Tillsätt ägget och sedan bakpulver och vaniljsocker. Rör till en jämn smet. Tillsätt vetemjöl och mjölk och blanda ihop till en jämn smet.


Vänd i rabarberbitarna och bred ut smeten i en smord och bröad rund form, ca 22 cm i diameter, gärna med löstagbar kant.
  
Grädda i nedre delen av ugnen i 175°C i ca 35-40 minuter tills kakan fått fin färg och man ser att den släpper i kanten. Ta ut och låt svalna.


Godast smakar den precis som den är, tycker jag.

söndag 22 maj 2011

Godaste krämen
























Idag började rabarbersäsongen hos mig. Jag inledde med att göra den här supergoda rabarberkrämen med jordgubbar, som under de senaste åren har blivit ett måste när rabarbern är klar att skörda. Så mycket sommar i smaken!

Jordgubbs- och rabarberkräm
6 port. 

1 l rabarber
1 l jordgubbar
0,5 st vaniljstång
1 st citron, saft och skal
0,5 dl fläderblomssaft (koncentrerad)
1,5 dl strösocker
1,5 dl vatten

Redning:
2
msk
potatismjöl
0,5 dl kallt vatten

1. Skala rabarbern och skär den i cirka 2 cm stora bitar.
2. Skölj och snoppa jordgubbarna. Halvera dem.
3. Snitta vaniljstången och skrapa ur fröna. Tvätta citronen, riv skalet och pressa ur saften.
4. Blanda rabarber, jordgubbar, vaniljfrön- och stång, citron (saft och skal), fläderblomssaft, strösocker och vatten i en stor kastrull. Låt det sjuda i cirka 10 minuter tills rabarberbitarna börjar mjukna.
5. Blanda potatismjölet med kallt vatten och red krämen. Klart! Servera med mjölk.

Receptet kommer från Leila. Så klart!

fredag 20 maj 2011

Välkomna vänner

De här godingarna bor just nu hemma hos mig. Men jag undrar om båda kommer att stanna tills helgen är slut. Skulle inte tro det.

Chablis kan ju bli fint till kvällens räkor – kanske de sista för säsongen. Sen lämnar jag med varm hand över räkorna till alla badgäster från östkusten, som kan pilla med dem under sommaren när de ändå är som slemmigast och sämst. Elakt... Men alla har ju inte förmånen att kunna välja.

What a day!

Jag började den här dagen där jag avslutade gårdagen. Med migrän. Efter viss tvekan, så åkte jag ändå iväg på vårens sista företagarfrukost, med Lokaltidningen STO som värd. Trevligt som vanligt och kul att träffa folk!

Därefter kom jag hem till kontoret, men bytte snabbt fokus och gick istället mot förrådet och köksskåpen som behövde rensas och arrangeras om. Jag vet... Man inte ska ha sitt kontor hemma.

Bra och färdigt blev det i alla fall i skåpen, så nu är det bara för mannen att ställa in den där vinkylen som han har lovat mig. Jag har gjort mitt för att snabba på!

Färdigt blev det mirakulöst nog även på jobbet, för nu är klockan till och med bara lunch och jag har precis lämnat fyra texter, samt har fått in en ny beställning. Energin flödar! Så det kanske inte är så dumt med kontor hemma trots allt.

För här står ju min även min älskade kaffemaskin, som förvisso inte tar mig genom dagen, men som definitivt hjälper till att göra den bättre.

torsdag 19 maj 2011

Skopsång

När jag tänkte på mitt liv som förälder innan jag fick barn, så ingick inte några tankar om att ha långa diskussioner om vare sig prinsessor eller grävskopor. Men man tvingas vidga sina vyer.

Igår kväll kunde inte den minste sova och hans enda önskemål var "sjunga skopa". Så vad gör man. Jo, man kopplar givetvis blixtsnabbt på den kreativitet som finns och sjunger om skopor:

"När skopan har lagt de elva små skoporna och bundit fast dem i trailern..."

Oh, my god... men det funkade.

Nu får jag komma upp med något om den här fina polisbilen som mina föräldrar hade med sig från New York igår.

tisdag 17 maj 2011

Detox i teform

Jo då, detoxen fortsätter. I alla fall om det räcker med att avsluta dagen med det här detox-teet från Kusmi tea.
Den här sorten är en blandning av maté – ett sydamerikanskt örtte – och grönt kinesiskt te, smaksatt med citrongräs.

Oavsett effekt så smakar det fantastiskt gott!

måndag 16 maj 2011

Härligt att komma hem – också

Är det inte härligt att komma hem ändå? På bara ett fåtal dagar så har jordgubbsplantorna växt flera centimeter och rabarbern är stor nog att räcka till både kaka och kräm nu.

Jag gillar att se att något faktiskt har hänt – att allt inte är precis som förut, även om det är i det lilla. Och de där små förändringarna blir ju tydliga först när man har varit borta.

Kryddorna som jag planterade har överlevt också. Basilikan kämpar dock tappert för sitt liv, inte helt nöjd efter snövädret. Men hallå, vem hade trott att det skulle snöa i maj?

Nice – i bilder

Vieille ville. Strandpromenaden, sedd från kullen ovanför staden.





















En välförtjänt paus i shoppandet. Mousserande på stranden, efter en heldag i Monaco.

fredag 13 maj 2011

Nice


















Bara timmar innan vår efterlängtade tjejresa till Nice så började minstingen att kräkas. Han som har klarat sina första två år utan en enda kräksjuka skulle drabbas just då. Så jäkla typiskt...

Istället för att packa började jag kolla avbeställningsskyddet, säker på att jag skulle gå samma öde till mötes. Det var lite väl spännande för min smak, men jag slapp i alla fall min resfeber och fick en värdefull heldag med lillgrabben, som var på sitt allra bästa och busigaste humör. Det blev en toppendag - utan fler offer.

Alla är friska och jag är i Nice! Shoppar, strosar runt i gamla stan, bränner axlarna i solen (för det hör ju till), kollar in lyxbåtarna och smuttar vin på uteserveringarna. I gott sällskap. Bättre kan det knappast bli.

måndag 9 maj 2011

Mora träsk, försvinn från min hjärna!

Det funkar inte att springa utan musik. Men jag gillar inte hörlurar som trillar ur öronen eller sitter snett och sladdar som slänger. Som gammal lantis, så tycker jag om tanken på att springa och lyssna på fåglarna eller njuta av tystnaden istället. Men jag inser att det inte funkar så ändå. För i min hjärna är det aldrig tyst.

Mora träsk eller någon töntig reklamslinga är det som ligger närmast när jag kommit in i rytmen. "Och när jag kom till klappaland, fick jag lära mig och klappaland..." Och det fortsätter att envist gå på repeat i skallen, i takt med stegen, hela vägen hem.

Det är ju riktigt jäkla ocoolt. Jag önskar att det kom upp sköna låtar av Veronica Maggio eller något liknande i huvudet så fort jag börjar springa. Men det händer ju aldrig.

Vanan av att nynna på någon låt så fort tillfälle ges, som vid tandborstning eller löpning, har jag haft sedan alltid och är alltså stört omöjlig att bryta. Så jag har tvingats förstå tjusningen med att springa med musik i öronen. Äntligen har jag hittat hörlurar som inte envisas med att trilla ur: standardlurarna från Apple. Så nära, så enkelt.

Så nu gäller det bara att vidga sina vyer och hitta musik med bra tempo, för Veronica Maggio funkar inte heller faktiskt. Det gör däremot Sweat med Snoop Dogg, som fick raksträckan att kännas betydligt kortare än vanligt.

fredag 6 maj 2011

Lycka i en lampa
























Jag har äntligen hittat den perfekta lampan till 1950-talsskänken från Bodafors, på auktion – en Kartell KD 27, designad av Joe Colombo 1967.

Jag hade tur som fick tag på ett ex i toppskick, som inte är sprucket eller deformerat av för starka glödlampor, som de flesta är.

Vilket ljus den sprider: så där mjukt och varmt. Precis som jag vill ha det.

Jag blir så glad när jag tänder den på kvällen och på något vis tror jag inte att jag hade känt riktigt samma lycka om jag hade köpt en ny lampa. Nej, den här har designhistoria och dessutom har jag stridit om den. Jag gillar att kämpa. Gör inte alla det förresten?

Det värsta är att det ger mersmak, för nu tycker jag att det vore kul att tids nog hitta två likadana till. De är nämligen stapelbara och jag skulle älska att ha dem som en golvlampa. Mycket vill ha mer. Eller hur var det nu...

onsdag 4 maj 2011

Den 4 maj 2009

Idag för två år sedan. En dag jag aldrig kommer att glömma. Då tog jag en promenad med min stora, men trots allt ganska lilla, mage. Bilden här ovanför knäppte jag med mobilen vid båtklubben.

Där satt jag länge på en klippa och njöt av solen och havet och tänkte att det nog var sista dagen som jag var mamma till bara ett barn.

Och så blev det. Imorgon för två år sedan kom yttepyttelille mannen till oss. Vilken lycka!

Och vilken turbulent tid som följde efteråt. Det var ingen som varnade mig tydligt nog för tvåbarnschocken. Framför allt inte för hur länge den varar; hur länge man är trött, grinig, stressad och sönderskavd i öronen. Samtidigt skulle man ju för allt i världen inte vilja ha det ogjort...

I vår känns det i alla fall, äntligen, som om allt har fallit på plats igen. Nu är vi en harmonisk liten enhet och det känns helt fantastiskt!

Så imorgon firar vi minstingen: fortfarande en liten kille, men med stort humör och ännu större humor.

tisdag 3 maj 2011

Quick fix när vinet inte blev hundra

Angående vin, så fick jag en bra kommentar av Karin, som är jätteduktig kock och lagar den finaste maten från grunden varje dag till mina små frön på förskolan:

"Ett tips är att alltid ha citron hemma. Då kan man enkelt balansera syran i maten så att den passar vinet. Surt och syrligt blir i kombo söt upplevelse."

På samma sätt passar ett sött dessertvin till en söt efterrätt. Sött + sött blir inte mera sött, utan... bra, helt enkelt. Säger experterna. Fast jag känner mig ändå tveksam... Om man vill ha en mindre söt upplevelse, så är det väl bättre att dra ner på det söta från början. Men så är jag mycket avogt inställd till sliskiga smaker också. Och till dessertviner.

måndag 2 maj 2011

Spring regatta

I lördags var det Spring regatta på Stenungsbaden. En heldag och natt med spa, vinprovning, båtar, underhållning och – framför allt – trevligaste sällskapet!

På vinprovningen testade vi bland annat mitt favoritrosé från förra sommaren, Réserve de Bonnet. Det passar till bland annat sallader och kallskuret, så där hade vi satsat rätt!

Det var jättespännande att få veta mer om hur man ska tänka när man kombinerar vin och mat, till exempel:

  • Lätt vitt vin till lätta rätter, såsom kokt torsk med vitvinssås.
  • Mer smakrika vita viner till stekt fisk med till exempel hollandaisesås.
  • Tunga rödviner till tyngre rätter med stabbiga såser.
  • Ett strävt rödvin lyfter kött som är medium-rare. Samma vin sänker kött som är helt genomstekt och hela rätten kommer upplevas som torr. 
  • Ett kraftigt rödvin med bra fruktighet passar till heta och peppriga rätter.
  • Italienarna gör viner som passar till deras smaker i maten. Välj ett vin från det land som du lagar mat från.

Dessutom: paprika och marmelader passar bättre på ostbrickan än vindruvor och päron, som är riktiga vindödare.

Stenugnsbakat, på grillen

I fredags testade jag att nya bakstenen: pizza på grillen. Pizzan blev jättefin: När man kan hålla en stor bit i handen utan att den viker sig, då vet man att man har lyckats!

Den förra stenen klarade två pizzor, sen sprack den mitt itu. I sommar ser jag fram emot betydligt fler. Nästa får bli en favorit med potatis, rosmarin, rödlök och chèvre.