Det goda livet

Igår var jag och en kompis med våra två döttrar på Disney on ice och sedan fortsatte vi med lunch och tjejdag på stan. Nu har tjejerna blivit såpass stora att de är ganska självgående och helst håller på med sitt, så vi mammor hade gott om tid att snacka, bland annat om livet efter barn.

I hela livet så har jag haft en givet och närliggande mål: först var det att gå i skolan och då var det en årskurs i taget, sedan skulle jag fixa gymnasiet med bra betyg, bo utomlands, plugga vidare, festa järnet, fixa jobb...

Efter allt det där träffade jag en "rejäl karl" (jo då, det har sagts mig), jag gifte mig, skaffade ett barn, skaffade två barn, skaffade hus, skaffade mig en karriär som jag drömde om, gjorde till och med En svensk klassiker... Alltid något nytt och stort på gång. Och nu då? Det finns ju liksom ingenting kvar som måste bockas av inom de närmaste åren.

Så kände jag i alla fall för en tid sedan. 30-årskris, vad vet jag. Men när jag och min son, då 1,5 år gammal, var en hårsmån från att stryka med på nyårsdagen förra året, så försvann de tankarna på ett ögonblick.

För det är ju nu som jag ska börja njuta av allt som jag har åstadkommit. För det är ju faktiskt en hel jäkla del! Det är nu som det goda livet börjar!

Och så släpade vi med småtjejerna till Mouche, där de lekte skyltdockor medan vi köpte oss varsin lyxig accessoar. Det är ju nu som det goda livet börjar! Eller hur?