Romweekend i höst

Äntligen är det dags för Rom! En långweekend är bokad i höst och det känns fantastiskt! Tänk att få strosa runt, ta en cappuccino och cornetto till frukost, äta pasta som är al dente, strunta i alla sevärdheter och bara VARA. Bara vara är för övrigt något som jag är superdålig på och har bestämt mig för att träna hårt på från och med nu. För min och familjens skull.

Det är så mycket som sju år sedan som jag var där senast och det är för längesen. Verkligen för längesen för att vara mitt andra hemland. Det var ändå några viktiga år av mitt liv, runt 20, som jag bodde där, år som formade mig till den jag är idag. Och en liten del av mig saknar Italien mest hela tiden.

Nu ska jag ta fram några böcker och börja läsa på italienska, så jag inte är alltför ringrostig när jag kommer ner. De kan jag läsa när jag bara ska vara, för läsning räknas väl inte som aktivitet... eller?

Calvadosstuvade kantareller

Calvadosstuvade kantareller var något nytt och det smakade riktigt bra. Till dem drack vi ett lättare 59-kronorsvin, Trivento Malbec (nr 6607), som vi blev rekommenderade på Systembolaget. Det lönar sig tydligen inte att lägga mer pengar på vin till en kantarelltoast, eftersom det ändå inte förhöjer smakerna av kantarellerna. Men Systemdamen sa också att det var hennes egen subjuktiva åsikt.

Och jag vet inte om jag håller med henne, för vinet kändes alldeles för blaskigt. Så till nästa laddning kantareller – vi var ute och hämtade en ny påse i skogen igår – så blir det i alla fall ett lite kraftigare vin, såsom jag oftast vill ha mitt rödvin.

Toast med calvadosstuvade kantareller

smör
färska kantareller
vispgrädde, ca 2 dl per liter kantareller
calvados, ca 0,5 dl per liter kantareller
flingsalt
nymalen svartpeppar
lantbröd eller LCHF-bröd

Stek kantarellerna i smöret. Flambera med calvados och tillsätt vispgrädde. Smaka av med salt och peppar och låt koka ihop tills det blir krämigt. Under tiden rostar du tjocka skivor av brödet, som du toppar med de stuvade kantarellerna.

Gula godingar

Idag var vi ute i skogen. Som bonus fick vi med oss de här godingarna hem. Både 2- och snart 5-åringen blev helt sålda på svampplockning, så det bådar riktigt gott inför framtiden.

Jag älskar att plocka svamp – det är ju världens bästa skattjakt – och undviker i största möjliga mån att gå på stigar. Det är tur att jag är uppvuxen i skogen och dessutom har begåvats med bra lokalsinne, annars skulle jag ha varit illa ute många gånger.

Efter skogsturen så sprang jag en vända och skickade samtidigt iväg mannen för att köpa ett riktigt gott vin som passar till stuvade kantareller med calvados.

I höstas gjorde jag kantareller med bröllopskonjaken, som aldrig ville ta slut, och upptäckte då hur underbart gott det var med konjak i mat. Så nu är konjaken faktiskt slut. Ikväll får vi se hur det blir med calvados istället. Recept kommer sedan, såklart!

Gult – det nya rosa

Jag visste väl att min tid skulle komma. Läser nya Elle och får det äntligen bekräftat, det som jag alltid har vetat:

Att gult är hett!

2-minutersregeln

Semester och produktiviteten är på topp! På baksidan byggs ny mur, foton framkallas och allt annat småpyssel som inte har hunnits  – eller orkats – med fixas.

Det är härligt att ställa till rätta och samtidigt känna att det faktiskt inte tar all tid – så som man, eller i alla fall jag, kanske ofta tror – att det finns tid till att åka till stranden och få vara helt ledig också. Och då känner jag verkligen att jag får vara ledig. När allt är fixat hemma, så försvinner en stor del av den där stressen som alltid finns där annars.

Jag hatar att skjuta på saker – det stressar mig – men ändå gör jag det alltför ofta och då talar jag främst om de där små, tråkiga sakerna som man måste göra hemma, såsom att stuva saker på plats i förrådet, rensa ur garderober, torka ur skåp osv.

Så för något år sedan så började jag med att försöka sluta skjuta på saker som tar mindre än två minuter, effektiv tid, att göra. För i ärlighetens namn, så går ju allt alltid snabbare än vad man tror, så mycket hamnar faktiskt inom den gränsen. Den regeln har definitivt gjort min vardag mindre stressigt och tråkigt.

Värt att testa, eller hur?

Ost i aska

Jag stod ute i landet och njöt av lyxen av att ha egna jordgubbsplantor som levererar på topp och då kommer mannen hem med en ost som han har köpt "för att den var på rea": Färsk getost i aska.

Ett smakprov ute i jordgubbslandet och kvällens meny spikades på en gång: sallad med jordgubbar och getfärskosten!

Osten, rullad i aska från tall, smakar inte så mycket get och inte alls som chèvre, utan bara väldigt krämigt och mer som philadelphia... fast godare. Den kommer jag att köpa igen innan alla jordgubbarna har tagit slut. Bäst att skynda sig!

Hejdå pyttsmåbarnstiden!

Båda barnen har fått nya sängar och aldrig tidigare har de haft så bråttom i säng som ikväll.

I och med sängbytet så är dessutom pyttesmåbarnstiden förbi och nu väntar lite-större-småbarnstiden. Åååh, vad stora de är... Vad fort det har gått...

Att lite prylbyte kan väcka så mycket känslor.

Men vad skönt det ska bli att göra sig av med alla bebisgrejer som tar upp all värdefull plats i förrådet.

Bebisar är definitivt ett prylsport. Som jag är klar med.

Fjällkväll

Topptur

Igår var en perfekt kväll för en löptur runt fjället. Just det spåret som jag skulle springa kunde jag inte hitta, så istället sprang jag upp på toppen av Idre fjäll.

360 grader utsikt, inte ett moln på himlen, 25 grader och fläktande vind. Och helt ensam där uppe. 

Fast inte helt ensam faktiskt. För där uppe så sprang jag tvärs igenom en stor renhjord som gick och betade på fjället. Snacka om ett med naturen, vilken fantastisk känsla.



Fångad på bild av dottern efter löpturen - lycklig!