Just ett exemplar i den åldern har jag hemma.
För någon månad sedan blev det raseriutbrott om han inte fick borsta tänderna själv. Till slut insåg han att han inte hade något för att tjura och gav sig. Nu är tandborstningen istället dagens höjdpunkt – som han gärna upprepar både tre och fyra gånger – och han ser lyckligt på när de små tandtrollen med röda och gröna kepsar flyr, hoppar ur munnen och landar på kaklet.
Nu har han börjat testa om han kan gå ut utan jacka istället. Varje morgon när vi ska iväg till dagis så rasar världen samma. Undra vad nästa grej ska bli?
Men jag tycker att den här tiden är ljuvlig. Det här är tiden när allt får liv och allt har känslor.
Bilen kan bli ledsen om man inte använder den och gosedjuret måste hälsas på när man kommer hem. Allt från köttbitarna på tallriken till blommorna längs gångbanan har egna små röster som uppmanar att de vill ner i magen eller plockas.
Fantasin är total och underbar och den påverkar mig också. Det känns som att jag får se världen genom ett vackrare-filter, tack vare den ruskiga, men ljuvliga 2,5-åringen.
Jag har fått uppleva det en gång tidigare och nu får jag uppleva det igen. Må det vara länge, för det är definitivt vardagslyx.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar