Att slippa höra det ständiga bruset från bilar, tåget och industri är äkta livskvalitet. När man bara hör vinden och... inget mer. Kanske någon fågel.
Till och med i fjällstugan så är det tyst. Hemma i huset så kan man höra den där totala tystnaden ibland. När det är strömavbrott: när den självavfrostande frysen, luftavfuktaren och ventilationen osv. slutar fungera.
Tystnaden hörde jag på Orust när jag växte upp. Sen försvann den. Och när jag får höra den igen, så inser jag hur mycket jag saknar den, hur mycket livskvalitet det är för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar