Kitschigt inramat i rosa och grönt

Det här blev mitt spontana helgprojekt. Jag sprang på de här kitschramarna och insåg direkt att de var som gjorda för vår vita vägg. Så nu: dags att fixa foton.

Äntligen – goda nyheter

När jag var liten så var jag ofta hos min mormor och morfar. När jag någon gång råkade klampa in och störa dem mitt i nyhetssändningen, så reste sig alltid mormor ur sin fåtölj och sa: "Äsch, det är inget att se, det är ändå bara en massa elände".

Och var det någon som visste, så var det hon, som var på sitt 97:e levnadsår när hon lämnade oss. Om hon hade funnits här idag, så hade jag gått raka vägen ner till tidningskiosken och köpt henne Good news magazine. Nu får jag göra det åt mig själv istället, för jag är övertygad om att jag – liksom alla andra – behöver lite fler goda nyheter i livet.

Kolla även på klippet från SVT Nyhetsmorgon på Good news magazines webbplats. Se- och tänkvärt.

Focaccia med ost, oliver och rosmarin

Jag är övertygad om att jag inte var den enda som började dregla när Ernst gjorde sitt bröd på tv i somras. Nu har jag bakat det! Vi åt det tillsammans med en sallad och det som blev över fick följa med till stranden dagen därpå. Brödet smakade finfint även kallt.

Nästa gång ska jag göra brödet med hälften så mycket parmesanost och istället lägga på mer mozzarella. Jag tror att jag struntar i pumpafröna också faktiskt.

Jag kanske byter ut rosmarinen mot färsk oregano och basilika och slänger på några körsbärstomater också. Och så blev det ett helt nytt bröd, men här är i alla fall originalreceptet, för er som vill testa själva.

Focaccia med ost, oliver och rosmarin

25 g jäst
2 tsk flingsalt
3 dl vatten, fingervarmt
1 tsk honung
7 dl vetemjöl special
 
150 g mozzarella
150 g parmesan
1 dl pumpafrön
2 dl urkärnade kalamataoliver
5 kvistar färsk rosmarin
2 msk olivolja

Sätt ugnen på 225 grader. Smula ner jästen i en bunke och rör ut med lite fingervarmt vatten. Tillsätt flingsalt. Häll i resten av vattnet och rör om. Häll i honungen. Tillsätt mjölet, lite åt gången och under omrörning. Arbeta till en smidig deg. Dra ut degen på plåten, tills den är cirka två centimeter tjock.
 
Skär upp mozzarellan och lägg på degen. Hacka oliverna grovt och lägg på brödet. Hyvla stora skivor parmesan och smula över. Lägg på ett par rosmarinkvistar och strö över pumpafrön. Låt jäsa i 30 minuter. Placera brödet i mitten av ugnen och grädda tills det har fått fin färg, ungefär 20 minuter. Ringla över lite god olivolja och servera.

Rum med bilar och ränder

Nu ska bilfantastens rum få nya tapeter. Det blir en kombination av de här fina biltapeterna och bredrandigt i blått, rött och vitt. Båda tapeter är från Midbecs kollektion Jimbo.

Dessutom kan man beställa matchande lakanset och tyg till gardiner. Lockande... 

Så nu ska blommorna väck och bilarna in. Det kommer att bli så fint och någon liten kommer att bli så glad.

Första roten

Lyxigt med egna morötter! Här är årets första.

Röda gummistövlar - är inte det allas dröm?

Hej nya gummistövlar! Som jag har längtat efter ett par färgglada stövlar. Jag kan inte ens minnas när jag ägde ett par gummistövlar senast. Troligtvis var det någon gång på lågstadiet, så nu var det dags igen. Visst är de underbara! Hunter original gloss heter modellen.

I veckan får det bli en tur i svampskogen igen. För jag tänker inte bara ha dem på stan. Det är ju trots allt gummistövlar och de ska användas ordentligt tycker jag. Även på asfalt alltså.

Hunters snygga fleecesockor har jag också, med kant som man viker över stövelskaftet, så att jag kan använda dem precis hela tiden. De blir fina här på västkusten i november när det blåser och regnar horisontellt. Då lovar jag att inte klaga – jag har ju mina röda!

Födelsedagshjärta

På min födelsedag blev jag väckt av en väldigt förväntansfull liten tjej som kom med ett knallrosa paket. Paketet hade hon själv designat bakom disken och hon och expediten hade fixat ihop det tillsammans efter alla önskemål.

I paketet låg en hjärtformad ask med ett par silverörhängen. Örhängena var tillverkade av kvinnor i Indien och min älskade lilla dotter tyckte att det var så fantastiskt att man kunde hjälpa dem genom att köpa deras saker. Mitt lilla hjärta... så liten men ändå så stor.

Min födelsedag

Ett år äldre. Idag blir jag uppvaktad fullt ut, med sång, presenter, god mat, överraskningar och en massa kärlek. Jag älskar att fylla år. Och att bli ett år äldre gör mig inte så mycket. Det känns så 2010.

Romweekend i höst

Äntligen är det dags för Rom! En långweekend är bokad i höst och det känns fantastiskt! Tänk att få strosa runt, ta en cappuccino och cornetto till frukost, äta pasta som är al dente, strunta i alla sevärdheter och bara VARA. Bara vara är för övrigt något som jag är superdålig på och har bestämt mig för att träna hårt på från och med nu. För min och familjens skull.

Det är så mycket som sju år sedan som jag var där senast och det är för längesen. Verkligen för längesen för att vara mitt andra hemland. Det var ändå några viktiga år av mitt liv, runt 20, som jag bodde där, år som formade mig till den jag är idag. Och en liten del av mig saknar Italien mest hela tiden.

Nu ska jag ta fram några böcker och börja läsa på italienska, så jag inte är alltför ringrostig när jag kommer ner. De kan jag läsa när jag bara ska vara, för läsning räknas väl inte som aktivitet... eller?

Calvadosstuvade kantareller

Calvadosstuvade kantareller var något nytt och det smakade riktigt bra. Till dem drack vi ett lättare 59-kronorsvin, Trivento Malbec (nr 6607), som vi blev rekommenderade på Systembolaget. Det lönar sig tydligen inte att lägga mer pengar på vin till en kantarelltoast, eftersom det ändå inte förhöjer smakerna av kantarellerna. Men Systemdamen sa också att det var hennes egen subjuktiva åsikt.

Och jag vet inte om jag håller med henne, för vinet kändes alldeles för blaskigt. Så till nästa laddning kantareller – vi var ute och hämtade en ny påse i skogen igår – så blir det i alla fall ett lite kraftigare vin, såsom jag oftast vill ha mitt rödvin.

Toast med calvadosstuvade kantareller

smör
färska kantareller
vispgrädde, ca 2 dl per liter kantareller
calvados, ca 0,5 dl per liter kantareller
flingsalt
nymalen svartpeppar
lantbröd eller LCHF-bröd

Stek kantarellerna i smöret. Flambera med calvados och tillsätt vispgrädde. Smaka av med salt och peppar och låt koka ihop tills det blir krämigt. Under tiden rostar du tjocka skivor av brödet, som du toppar med de stuvade kantarellerna.

Gula godingar

Idag var vi ute i skogen. Som bonus fick vi med oss de här godingarna hem. Både 2- och snart 5-åringen blev helt sålda på svampplockning, så det bådar riktigt gott inför framtiden.

Jag älskar att plocka svamp – det är ju världens bästa skattjakt – och undviker i största möjliga mån att gå på stigar. Det är tur att jag är uppvuxen i skogen och dessutom har begåvats med bra lokalsinne, annars skulle jag ha varit illa ute många gånger.

Efter skogsturen så sprang jag en vända och skickade samtidigt iväg mannen för att köpa ett riktigt gott vin som passar till stuvade kantareller med calvados.

I höstas gjorde jag kantareller med bröllopskonjaken, som aldrig ville ta slut, och upptäckte då hur underbart gott det var med konjak i mat. Så nu är konjaken faktiskt slut. Ikväll får vi se hur det blir med calvados istället. Recept kommer sedan, såklart!

Gult – det nya rosa

Jag visste väl att min tid skulle komma. Läser nya Elle och får det äntligen bekräftat, det som jag alltid har vetat:

Att gult är hett!

2-minutersregeln

Semester och produktiviteten är på topp! På baksidan byggs ny mur, foton framkallas och allt annat småpyssel som inte har hunnits  – eller orkats – med fixas.

Det är härligt att ställa till rätta och samtidigt känna att det faktiskt inte tar all tid – så som man, eller i alla fall jag, kanske ofta tror – att det finns tid till att åka till stranden och få vara helt ledig också. Och då känner jag verkligen att jag får vara ledig. När allt är fixat hemma, så försvinner en stor del av den där stressen som alltid finns där annars.

Jag hatar att skjuta på saker – det stressar mig – men ändå gör jag det alltför ofta och då talar jag främst om de där små, tråkiga sakerna som man måste göra hemma, såsom att stuva saker på plats i förrådet, rensa ur garderober, torka ur skåp osv.

Så för något år sedan så började jag med att försöka sluta skjuta på saker som tar mindre än två minuter, effektiv tid, att göra. För i ärlighetens namn, så går ju allt alltid snabbare än vad man tror, så mycket hamnar faktiskt inom den gränsen. Den regeln har definitivt gjort min vardag mindre stressigt och tråkigt.

Värt att testa, eller hur?

Ost i aska

Jag stod ute i landet och njöt av lyxen av att ha egna jordgubbsplantor som levererar på topp och då kommer mannen hem med en ost som han har köpt "för att den var på rea": Färsk getost i aska.

Ett smakprov ute i jordgubbslandet och kvällens meny spikades på en gång: sallad med jordgubbar och getfärskosten!

Osten, rullad i aska från tall, smakar inte så mycket get och inte alls som chèvre, utan bara väldigt krämigt och mer som philadelphia... fast godare. Den kommer jag att köpa igen innan alla jordgubbarna har tagit slut. Bäst att skynda sig!

Hejdå pyttsmåbarnstiden!

Båda barnen har fått nya sängar och aldrig tidigare har de haft så bråttom i säng som ikväll.

I och med sängbytet så är dessutom pyttesmåbarnstiden förbi och nu väntar lite-större-småbarnstiden. Åååh, vad stora de är... Vad fort det har gått...

Att lite prylbyte kan väcka så mycket känslor.

Men vad skönt det ska bli att göra sig av med alla bebisgrejer som tar upp all värdefull plats i förrådet.

Bebisar är definitivt ett prylsport. Som jag är klar med.