Är det inte härligt att komma hem ändå? På bara ett fåtal dagar så har jordgubbsplantorna växt flera centimeter och rabarbern är stor nog att räcka till både kaka och kräm nu.
Jag gillar att se att något faktiskt har hänt – att allt inte är precis som förut, även om det är i det lilla. Och de där små förändringarna blir ju tydliga först när man har varit borta.
Kryddorna som jag planterade har överlevt också. Basilikan kämpar dock tappert för sitt liv, inte helt nöjd efter snövädret. Men hallå, vem hade trott att det skulle snöa i maj?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar