I köket väntade en superfin frukost med pannkakor, Brämhults juice, rostad bröd, förtjusta barnansikten, alla delar i tidningen... Rubbet.
Hela dagen kände jag mig som en prinsessa. Eller är det drottning nu, som tvåbarnmamma? Hursomhelst: så bortskämd och älskad av alla tre – de underbaraste av de underbara.
I paketet som jag fick låg Garmins GPS- och pulsklocka Forerunner 110 w. Den har jag gått och sneglat på länge, men varit lite för snål för att unna mig. Givetvis var jag tvungen att testa den på en gång, så jag sprang över till lunchen hos svärföräldrarna.
Sen var det bara hem och föra in all data i datorn och nu kommer jag att ha stenkoll på hur mycket – eller lite – jag tränar. För är det inte alltid så att man tror att alla rundor är längre än vad de egentligen är? Nu kan jag inte skarva längre. Attans också!
Däremot är det kul att se att tempot! För det blir inte sämre av att jag påminns om det hela tiden. Jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska för att ha en träningsklocka egentligen. För risken finns att jag kommer springa ihjäl mig nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar