Igår när jag skulle uppge min dotters fyra sista på en telefonsvarare, så var det som bortblåsta ur min hjärna. Det har aldrig hänt förut. Aldrig. Jag har ett bra sifferminne och kommer till och med ihåg mina barndomskompisars gamla Orustnummer. Då borde jag väl komma ihåg mitt eget barns personnummer...
Samtidigt som jag hör telefonrösten som gång på gång säger "Vi har inte registrerat någon knapptryckning", så tömmer jag en stol på en driva med pysselsaker. Det är givetvis en extra hög stol, så jag balanserar upp på den och fiskar fram barnets BVC-journal längst upp och in i garderoben. Hela tiden med luren i hela handen. (Och varför det?) Efter fyra trötta upprepningar av "Vi har inte..." så lyckas jag knappa in rätt siffror. Pust.
Nä, jag tror jag behöver lite kolhydrater. En macka någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar